© 2015 by Knight of Health.

  • LinkedIn Basic Black
  • Hälsoriddaren

Kime, karate och livet...


När jag var 11 år gammal kom jag för första gången i kontakt med kampsortens fantastiska värld genom att jag började träna Aikido (mjuk kampsort som går ut på att använda motståndarens kraft till din fördel - väldigt likt följa,följa,leda principen inom ledarskap) det som fick mig att fastna ordentligt var dock kampstilen Karate som genom sitt systematiska tänk, varvat med filosofi och tankar hämtade ur Zen-buddihsmen fick den nördiga sidan av mig att sluka ALLT som hade med kampsort att göra... Då var jag fjorton år och fick följa med min bästa vän vid tiden Totte och hans pappa Christer till Shukokai karates träning i Storvretsskolan i Tumba.

Sedan dess har kampsporten alltid funnits med i mitt liv på ett eller annat sätt och väldig mycket genom den mentala process som det innebär att träna just kampsort.

För snart 6 månader sedan så fick min son Elias 9år efter mycket tjat och gnat äntligen börja på karate och klubben som jag hade spanat in (Uppsala Kyokushin karate) hade sommarläger för barn. Sagt och gjort så stod pojken där i sin fina vita Gi (karatedräkt) och drillades av Sempai Lars-Åke & Co och i mig väktes alla känslor av längtan i samma sekund som jag klev in i Dojon (träningslokalen) och jag fick chansen att hoppa in på sommarträningen för vuxna och Sempai (tränare) för dagen var Sempai Tapani en stenhård, ödmjuk och fantastisk tränare. Blåslagen och förmodligen testad av de andra (eftersom jag helt ny och plötsligt kom in i klubben) kände jag mig glad, nöjd och levande på så många sätt.

Under ett träningspass så sa Sempai Tapani till mig att jag hade bra kime och förklarade att det har med FOKUS att göra och precis DET är den biten som jag uppskattar så otroligt mycket med just karaten... Dvs att behöva fokusera sinnet och kroppen så pass mycket att det inte längre finns utrymme för misstag. Riktningen i tekniken, andningen, rytmen, känslan när alla muskler samspelar för att skapa en så stor och explosiv kraft som möjligt i ett enda slag och att den kraften ska förmedlas genom handen pek och långfingerknoge... Det är en mäktig känsla när allt sitter och för att kunna få det att verkligen hända så behöver du fokusera på uppgiften till ett hundra procent. Blicken kan inte flacka, du kan inte tänka på någonting annat än just den stunden där och då...

Allt detta går att applicera på livet också såklart:-) Vid varje tillfälle där du skulle behöva fokusera extra mycket så behöver du hänge dig åt uppgiften, KIME, de flesta saker vi utför i vår vardag tar mycket kortare tid än vi tror och majoriteten av uppgifterna tar till och med mindre tid än en minut! En minut av fokuserat handlande kan dramatiskt förändra skeendet i ditt arbete, förhållande eller kanske liv... TÄNK hur många gången du skulle kunna säga till någon att du älskar hen? Eller att ringa det där samtalet som du hela tiden skjuter upp...?